suntra

Senaste inläggen

Av Sessi - 31 juli 2015 12:21

Jag bor i Finland, är finlandssvensk och stolt över mina rötter, men på sistone så har det givit mig en orsak att vara rädd. Rädd för den jag egentligen är.


Jag är 17 år gammal och det var nyligen riksdagsval i Finland. Vi har en väldigt konservativ regering för tillfället. Det betyder att uttryck så som "Suomessa puhutaan suomea" ( översättning: "I Finland talar man finska" ) och uttryck som säger att man skall åka tillbaka till sitt hemland blir vanligare och tydligare. Missförstå mig inte, det har alltid funnits de som öppet talat om det och snäst folk i ansiktet, men då man har röstat fram en riksdag som till majoriteten anser något i den här stilen, så blir man orolig.


För inte alltför länge sedan uttryckte sig en politiker, fritt översatt, såhär; "Jag har en dröm att avsluta mardrömmen vid namn mångkulturalism". Det väckte många tankar och personligen såg jag ingenting fel i det, för jag håller med till en viss del. Förutom att det tar slut i det skedet då vår egna kultur inte hotas av någon annan. Det fel jag ser i mångkulturism är det att vår egna kultur, våra seder, måste utplånas för att andra kulturer. Är det bara jag som tar upp seden från det ställe där jag är?


I dag läste jag en artikel om en finskt par som hade skuffat en sex-årig pojke, antagligen för att hans förälder och syster talade franska med honom. Officiellt så var det för att pojken inte kunde bete sig. Faktum är att alla barn, oberoende av språk, kön osv., skulle betett sig på samma sätt som den här lilla grabben, dvs. klättra upp på utskjutningen i ändan av kassabandet. 

           Efter en stund så började jag fundera; vad ifall jag var ensam ute och talade svenska? Skulle någon komma och säga till mig att sticka tillbaka hem till Sverige?

Faktum är ju, att jag inte kommer från Sverige, utan Finland. Stolt finlandssvenska. Mitt modersmål är svenska. Min finska är usel, men jag överlever med den. Jag är en Finländare, men ändå har jag fått höra att jag bör vara försiktig, rädd även. Min far har varit rädd för min skull, enkom av den orsaken att jag gick/cykla förbi ett finskt högstadium då jag ännu gick i högstadiet... Faktum är ju att jag aldrig fått höra att jag borde dra åt H* för att jag talar svenska, eller blivit hotad, men det finns kanske en orsak med tanke på den regering vi har i fyra år framåt.


Livet som en del av en minoritet kan vara bra, men för tillfället är det inte vackert. Trots att jag tvingas leva med en spökande tanke; "tänk om...", så är det värt att fortsätta vara den jag är. En stolt finlandssvenska.

Av Sessi - 14 januari 2015 16:57

Idag när jag kom hem från skolan hade jag en ordentlig huvudvärk. Det har jag fortfarande, men på något sätt är den dämpad. Dämpad under ytan av minnen, känslor. Jag råkade nämligen lyssna på P!nks 'perfect' och märkte att jag känner mig borttappad. Tårarna fanns där, men det fanns ingen orsak att fälla dem, istället beslöt jag mig för att berätta lite om mitt år 2014, de delar jag vill dela med mig av, och början av 2015.


           2014 var ett mycket speciellt år, bl.a gick jag sista terminen av grundskolan, levde glatt genom dagarna en i taget, hade ett underbart förhållande som brast pga. mig, och överlevde det stora så kallade 'arbetet' den sista veckan av grunskolan. Men i april 2014, misste jag min första vän. Vår första hund. Alla visste vi om det i en längre tid, men det kom ändå som en chock, speciellt som jag var glad då det var påsk. Ja, vid påsk misste jag min första vän. Det tog ett tag att ta mig i kragen, men jag gjorde det. Jag skrev in min första väns död i mitt slutprojekt i grundskolan. Minns inte så nogrannt hur det gick. 


         Sommaren gick åt till att vara på stugan, arbeta tills jag önskade att jag vore död. Jag träffade mina småkusiner från Canada för första gången, men fick inte så hemskt god kontakt med dem. Inte så att jag skulle tala med dem extra mycket idag. 


          Hösten kom, och skolan börja. Jag går nu i gymnasiet och skräms av alla priser som flyger in från höger och vänster. Alla dessa räkningar från bokhandeln får mig att vilja gråta, skrika och bara gömma mig. Vem vill egentligen se sina föräldrar skrapa ihop pengar för att man skall få allt sitt skolmaterial? Ingen. Men det går vidare. Det gör det alltid, tills man tror att allt är bra och man får nästa bomb.


          Dagarna närmar sig jul och julkänslan är på topp. Jag tillbringar all min lediga tid på stugan tillsammans med pappa. Mamma är i stan med vår yngre hund. De skall till veterinären. Mamma ringer åt pappa, säger åt honom att ta bort från högtalaren. Redan då vet jag, för jag visste det redan. Vi är hundlösa.


          2015 - finns inget sämre än 2015. Ett år med endast en elak katt och föräldrar som inte riktigt förstår mig, en bror som hatar mig osv. Beslöt mig för att koncentrera mig på skolan, vilket går bra än så länge. Beslöt mig även för att sova mer, gissa vem som gör det? Jag. För jag insåg kanske att livet går vidare och trots motgångar måste man resa sig och ta ett vacklande steg framåt. Tids nog klarar man av att gå igen.


xoxo, 

     Sessi.

Av Sessi - 28 december 2014 22:26

På sistone har jag spelat rätt mycket WoW, speciellt på min Warlock, som är min enda max lvl karaktär ( dvs. lvl 90 för min del ). Och det jag gör är sådant folk gjorde för 3-4 expansioner sedan. Jag ligger efter alla andra, och jag klarar inte av att ta ifatt alla andra. Jag har inte pengar för den senaste expansionen och vet inte ifall jag skulle klara av end game med raids och sådär, då jag får ångest och panikattacker. För saken är nog den att jag knappt vågar göra vanliga instanser ifall jag inte har någon annan från min familj med mig. Allt det här får mig att känna mig utanför. Min bror och far känner till allt det där redan och har inga problem med att köra till lvl 100 och komma in i end game. Nå väl, jag gör mitt bästa och småningom hoppas jag på att komma in i end game jag också.


xoxo,

     Sessi.

Av Sessi - 23 december 2014 22:22

Då jag stod och dekorerade Benjamin Ficusen med girlanger såhär i juletider, började jag ifrågasätta min mentala hälsa. Visst, julgranar, fönster osv. Men en Benjamin Ficus? Någonstans måste väl gränsen gå, och jag kan inte använda vår hunds bortgång som ett svepskäl, trots att det kanske är orsaken till att Benjamin Ficusen står där i hörnet av mitt rum i klädd röda girlanger.

           På sistone har jag varit aningen nere också, före det att jag fick reda på de hemska nyheterna, så inga julklappar införskaffade, ingenting är i sin ordning. Har kännt mig som en börda för familjen iom. att mina gymnasiestudier blir så dyra pga. alla kurser jag har, så på sistone har jag försökt dränka mina känslor i WoW. Inte smart. Men när har jag någonsin gjort sehr smarta beslut? Nå väl, man fick i alla fall en vit jul i år, vilket var aningen si och så med, då det har varit varmt ända tills igår. Tack för snön, må jag kunna ta mig i kragen och sluta antasta Benjamin Ficusen till nästa år.


xoxo,

    Sessi

Av Sessi - 13 juni 2014 22:56

Jaha, då är man på Houtskär tillsammans med andra hjälppisar och konfirmander. Vädret har hittills varit fint och bra och aktiviteterna har varit roliga att både leda och delta i. Idag gjorde jag dock bort mig, vi skulle ha ledarsamling och det fanns lite död tid före så bag satt i soffan i lektionssalen och vila huvudet mot min axel, med täcket lindat kring mig. Tyckte inte att jag somnat men tydligen hade jag för de hade börjat feelisrundan och när det var min tur fick de väcka mig genom att picka mig på axeln och kittla mig under foten. Tydligen hade de varit fnittriga före det, så jag var lite trött ännu när alla bara såg på mig... Snacka om bra hjälppis. Just nu vill jag ta en sten och ladda den med negativ energi och dumpa den i sjön.

xoxo,
Sessi

Av Sessi - 6 juni 2014 12:04

Idag är det då min födelsedag, hurra eller något. Sitter och känner mig aningen sur då jag sprungit två varv runt holmen för att hitta vår hund som rymt för andra gången. Hittade henne och nu är hon på husarrest tills mamma kommer från jobbet och hämtar henne. Ens födelsedag är inte alltid bra.

Förutom att jag jagat en hund så har min kära vän lagt in bilder på mig på facebook från sjuan. Gissa om jag är aningen generad? Idag har jag dessutom lovat att laga muffins med blåbär och vitchoklad, dagen till ära. Vi får väl se ifall det lyckas eller ifall jag somnar med dem i ugnen och vaknar till brandvarnaren som meddelar att de är färdiga..

xoxo,
Sessi

Av Sessi - 5 juni 2014 21:15

Idag har jag för första gången gjort mat tillsammans med pappa. På menyn stod det Ratatouille, fransk maträtt. Det fanns enkla saker som jag enkelt kunde göra, så som att tärna squashen, skala tomaterna och skära dem samt att finhacka persiljan. Det som var roligast var definitivt nog att skala tomaterna! Jag fick badda dem en och en i tio sekunder så att skalet började lossna. Det vi trodde skulle vara värst visade sig vara det lättaste.

Och inte nog med att vi åt Ratatouille då såg vi på disneys film "Rottatouille", på finska, men vi såg den på engelska. Det handlar då om en råtta som är en fantastisk kock och som i slutändan lagar Ratatouille. Så sådan har min dag varit. Nu skall den avslutas med lite läsning ( "Lucian" av Isabel Abedi, ett översatt verk ). I morgon är det då den där dagen som jag hoppas att ingen skall minnas, sjätte juni.

Av Sessi - 2 juni 2014 18:05

Hejsan! Första inlägget från den nya mobilen, lite nervös för alla misstag som kommer smyga sig in i texten! Idag har det kommit skurar hela tiden, så inget vettigt har blivit gjort. Lagade med pappa simstegen, men där tar det också slut. Så jag spendera dagen på det bästa sättet man kan; genom att läsa. Idag läste jag färdigt "Salatun voiman kaupunki" av Theo Lawrence, förstås är den översatt, och jag måste säga att det var nog svårt att få mig att sluta läsa. Tror att den ingår i en serie på två böcker, men är inte helt säker, så därför går jag inte närmare in på den just nu. Men den var bra! Och nästa i turen står också en finsk bok, hm... Undrar om jag kommer att skaffa mardrömmar om böckernas återkomst om jag fortsätter i den här farten?

^ Bild på mästerverket som höll mig fast klistrad hela dagen. Hurra för läslampan som kastar gult ljus på den.

Skapa flashcards